2010, Playa Del Carmen

Dag 2107 – Ledsen

Comments Off on Dag 2107 – Ledsen 23 December 2010

Dag 2107 – Ledsen

Så idag frågar mamita mig vid frukost om det verkligen är ok att hela min familj kommer i februari och om dom verkligen kommer att få en lugn semester med så mycket folk i huset, och jag svarar att så länge vi är tillsammans så spelar det väl ingen roll om det är lite trångt, och hennes motsvar är jamen vi har ju inte tillräckligt med stolar, vi får inte plats, vad jag än säger så har hon ett negativt svar på varför vi borde hyra ett annat hus till dom. Så till slut blir jag jätteledsen och går ifrån bordet, och tänker kalla, jäkla gumma. Och blir helt förtvivlad, jag trodde dom här människorna var varma. Javier sitter och jobbar med en Disney deadline och hinner inte blanda sig i, vill nog inte heller. Så jag tar min väska och går en sväng, jag vet att om jag blir arg på en gumma i 78-års åldern så är det inget bra. Men desto mer jag tänker på hur kall hon är, desto ledsnare blir jag. Hur kan man bry sig om en sketen sittplats när det handlar om att familjen ska vara samlad och vi alla vara tillsammans. Visst vi köper väl handdukar, tallrikar och det som behövs, men vi är ju tillsammans, det är väl det som betyder något. Jag är ute i två timmar och shoppar bla en kaffe latte på Starbucks, när jag kommer hem är det ingen som pratar med mig, vad tusan, ska jag nu bli straffad för att jag är ledsen, vad är det här för jäkla familj!! Och jag blir ännu mer förtvivlad och ledsen, så till slut så blandar sig Javier in och vi har världens största bråk, vilket vi aldrig har, men när alla sent om sider har lugnat ner sig och pratat ut, så visar det sig att mamita och jag missförstod varandra totalt. Det var inte det att hon inte ville ha min familj här utan hon var bara orolig att dom inte skulle få den semester dom behöver, 11 personer i ett hushåll är trångt. Så nu är vi bästa vänner igen, kanske tom bättre än innan och jag tar tillbaka att hon är en kall gumma 🙂 Och tydligen så hade jag smällt i dörrar och stolar när jag rusat ut så dom fick en liten chock över mitt uppförande och vågade helt enkelt inte yttra något när jag kom tillbaka in igen, konstigt när man är upprörd att jag missade det, jag hade ingen aning om att jag levde rövare! Äter middag och pusslar på kvällen, somnar vid 9 och är helt slut…

Comments are closed.

NYA BLOGGEN: www.rebeckaponton.com/blog

Archives

© 2015 Rebecka Ponton. Powered by Wordpress.

Wordpress themes by WooThemes - Premium Wordpress Themes

SEO Powered by Platinum SEO from Techblissonline